Jag sover djupt, helt enkelt.

Igår gick jag och la mig vid 04.00, lyssnade på musik och jag tror att jag somnade någon gång efter 05.00.
Jag vaknade vid 9 tack vare att Ronja sms-spammade mig med "muräna". Till min förvåning så låg min mobil nere på min stol under min tröja. Liksom.. Va? Det betyder att jag måste ha varit vaken och lagt den där, eftersom min väckarklocka var avstängd också. Blev inte så förvånad. Jag brukar göra det en hel del i sömnen.
Så jag klättrade upp i sängen igen. Sov. Tills klockan två på dagen. Fy skam!

När pappa kom hem så frågade han om jag kom i tid till skolan, även fast han ringde lite försent (han ringer mig alltid typ 07.20) så då blev jag ju lite paff..
J: Va? Ringde du mig?
P: Ja, kvart över nio.
J: Svarade jag? Vad sa jag?
P: Du sa att du var uppe och vaken.

Nu har alltså mina morgonlögner blivit så vanliga att jag säger dom i sömnen.
Våra morgonsamtal låter alltid likadant.

P: Är du vaken?
J: Ja
P: Har du stigit upp?
J: Ja
P: Har du ätit frukost?
J: Nej
P: Då får du göra det.
J: Ja
P: Hejdå
J: Ja.
Men varför ljuger jag då om att jag är vaken och har stigit upp? Jag vet inte. För egentligen ligger jag alltid i min säng och har inte planerat att stiga upp inom de närmaste 20 minuterna.

Men det är lite roligt det där att jag sover så djupt. Jag minns många gånger som min moder blivit sur för att det inte har gått och väcka mig.
På morgonen är jag så sjukt borta i skallen att jag inte vet vad jag gör - när min väckarklocka ringer så tror jag alltid att det är pappas morgonsamtal, så då brukar jag alltid hålla mobilen intill örat och ba "Hallå?... hallå??............." sen ser jag att det är väckarklockan. Ägd.

Jag brukar också skicka sms. Dom brukar se ut ungefär såhär: Jag vet men bara Ps2.
Det råkade jag skicka till Ida en gång.

Sånt är pinsamt.